Skiss

Det är onsdag och storm. 

Morötter är svarta 

och potatisar silvriga.

Nostalgia

 grass sings for the footsoles of those lost 

songs of places left behind

of desires to return

nostalgia sits sadly by their side

från WALKA studios workshop på Konstepidemin

Workshop på konstepidemin med WALKA studios

Transhumance 

the sense of place and pasture

24 carrot golden ring

Sveper med långa penseldrag

 måndagens lunch 

Brosch, silver, gaffel, strå

En hyllning till allt som inte är så perfekt 

Defekter, silver, individuella storlekar

Malaysia, april 2014. 

Mycket att ta in under dessa dagar. 

Stor stad, stor värme, stora intryck och stora orättvisor.

Handens gemenskap

kniven viskar formens hemligheter

halsbandet bär uggleögon

rött trä, vitt trä, svart trä

Så ligger den där helt plötsligt. 

Som om den lurpassade eller bara väntar. 

Tyst och rund med ögon som lekfullt iakttar våren.

Trollhättans stadscentrum har utarmats under flera år. Det finns många viljor och idéer för att blåsa liv i de centrala delarna igen. Mycket handlar om ett fokus på det lokalproducerade och småskaliga. När Johan Gadd, ägare av butiken Fia och Floyd, frågade mig om jag ville inreda ett skyltfönster åt honom under våren fick jag idén att detta kunde vara ett tillfälle att ta pulsen på Storgatan, den gata där många av Trollhättans små butiker finns.

Under projektnamnet Lokal Produktion placerar jag mig själv i butikens skyltfönster under mars månad som en sorts konsthantverksperformance. Jag sitter vid ett specialbyggt arbetsbord och utför traditionellt silversmide. Den som vill får gärna stanna till och titta eller komma in och prata om lokala producenter, det handgjorda, hållbar konsumtion, stadsönskningar eller andra konsthantverksfunderingar.

Jag läser i Göteborgs Posten en helsidesannons från Svenskt Näringsliv med rubriken Kan du bygga en brödrost på egen hand? Annonsen beskriver en brittisk designers försök att tillverka en brödrost själv och hur denna brödrost till slut smälte ihop efter att ha rostat bröd i fem sekunder. I annonsen kan man vidare läsa att det är ett bevis på vikten av frihandel. Ingen människa kan själv producera en brödrost utan den kräver att tusentals andra har specialiserat sig på att utvinna ämnen, producera el, arrangera transporter och tillverka varje enskild komponent så effektivt som möjligt.

Designern som Svenskt Näringsliv skriver om heter Thomas Thwaites och projektet The Toaster Project (2009). Meningen med hans projekt var ju såklart inte att visa sin självständighet genom att bygga en brödrost själv utan tvärtom att visa på komplexiteten i ett så ordinärt ting som en brödrost. Vad Svenskt Näringsliv undviker att ta upp i sin helsidesannons är kärnan i hans projekt nämligen det absurda i att vi kan köpa denna brödrost, som så många behövts för att tillverka och med den miljöpåverkan detta har, till ett mycket lågt pris.

Through incremental improvements in technology we have created a comfortable world which affords us the luxury of purchasing ‘throwaway’ consumer goods for only a few pounds. However, the tremendous worldwide mining and manufacturing industry required to create the products, and the millions of years taken for the raw materials to form, aren’t considered when we throw them ‘away’.

För tillfället gror protester bland arbetare i en av Kinas stora manufakturstäder Shenzhen. En stad som ganska snabbt dyker upp om man söker på brödrosttillverkning av ”tysk kvalitet”. Vad arbetarna protesterar över är att de inte får tillräckligt betalt för det arbete de utför. I sin annons beskriver Svenskt Näringsliv brödrostsprojektet som ett fiasko som kostade Thomas Thwaites en månadslön men de glömmer bort att skriva att det var just detta som han ville visa på. Hur kan en brödrost kosta nästan ingenting när det kostar så mycket att tillverka den egentligen? Kanske arbetarna vid fabriken i Shenzhen sitter inne med svaret som Svenskt Näringsliv verkar sakna.

Annonsen är en del i en satsning som heter Sverige tar matchen. Intentionen är att visa på fördelarna med frihandelsavtal mellan EU och USA och berätta om hur konkurrenskraftiga företag bidrar till välfärden och samhället. En kritik gentemot ett sådant frihandelsavtal är inrättandet av så kallade investeringsskydd. Detta medför att vi frånsäger oss möjligheten att ställa rättsliga krav på etisk och miljömässigt hållbar produktion genom att vi då sätter käppar i hjulet för de företag som inte inser vikten av detta.

Att välfärden och samhället är begrepp minst lika mångdimensionerade som en brödrost verkar svenskt näringsliv glömma bort i sin annons. Egentligen är det ganska självklart. Ingen enskild person kan i praktiken producera en brödrost på egen hand. Nej, och likväl som insatsen från tusentals behövs för att producera en brödrost behöver Sverige och näringslivet se till sin totala plats i världen för att uppnå ett hållbart samhälle och en sann välfärd.

Ps.

Om Svenskt Näringsliv är intresserade av att ta upp fler exempel från Thomas Twaithes produktion kan jag rekommendera The future of money, där han bland annat spekulerar i hur det vore om den digitala dokumentationen av konsumtion via kortköp eller digitala valutor kunde användas i hälsofrämjande syfte. Om man köper för många cigaretter, för mycket alkohol eller för mycket lyxprylar spärras konsumtionen för ens eget bästa.

På radion hör jag pommes de terre avec pommes de terre. 
Vardagliga samtal. 

Vad skall vi äta till middag?

Nu hyllas vardagen. 

Nu puttrar gyllene potatisar på glänsande spisar 

i vatten blått som hav. 

Nya krafter kommer ur hårt knäckebröd 

och lövtunna skivor av guld. 

Envisheten segrar.

Tratten blev guld. 

Ute faller snön vit ur en blågrå januarihimmel. 

Dagen i ateljén bjuder på knäckebröd. 

Det är tisdag, vardagarnas okrönta regent. 

Jag lägger en multivitamin brus i mitt kaffe 

och fortsätter jobba.

I ateljén växer färskpotatis och köttiga trattar. 

Utanför fönstret öser regnet ner över en skär gris av plast. Saker gror.